Miss Lin

Tog tag i mina kjolar, bet ihop tänderna och klev ilsket in i matsalen. Jag tittade inte på någon, hade jag gjort det hade jag fått ett utbrott. Det var så tyst där inne att man kunde höra en tändsticka falla till golvet om en tändsticka nu hade gjort det. Hade någon pratat med mig i den stunden hade jag flygit på den och alla som känner mig vet om det också, jag är snäll men jag är inte snäll hur länge som helst. Det kommer till en punkt och efter det så blir jag galen. Jag satte mig vid vårat bord och tittade upp, efter en blick på alla gäster insåg jag ju att alla kan inte ligga bakom detta. Så jag försökte genast lätta upp stämningen genom att säga: Ja men då äter vi då. Det bröt tystnaden och alla började äta.

Benny tittade sig runt och sa sen tyst till mig.
- Vet du vad det värsta är?
- Nej, vadå? Frågade jag.
- Det är att ingen här kommer någonsin förstå hur mycket jobb du lagt ned. Han såg så söt ut när han sa det, för han var faktiskt lessen för min skull.
- Äsch, den biten gör faktiskt ingenting. Svarade jag och det är helt sant, men att han tänkte så gjorde mig så glad att log under hela förrätten.

Efter det började jag studera borden runt omrking och blev otroligt förbryllad.. Folk satt helt fel! Dom satt med dom som dom kände och dom satt på fel platser. Huh? Jag observerade, trots min ilska, när jag kom in på Bruks cluben att min bordskarta inte var uppnålad. Så mina vackra lappar över borden fanns inte där dom skulle. Inte heller var mina wishingtreekort där. Så det finns inga sånna kort eller gästbok från den kvällen. Det var massa jobb som gick åt skogen med andra ord, men är inte "the end of the world". Jag funderade lite över det och kunde inte komma på varför folk struntade i min placering och mina placeringskort. Då började folk prata om cigarrer och jag tog Bennys cigarr och skulle stolt visa upp den. Då märker jag att det är fel cigarr. Huh? Jag la ju hans där innan jag gick och duschade. Började få en känsla i kroppen och tittade på min svärfars cigarr. Huh? Fel cigarr det med. Min toastmaster måste ha sett min totala förvirring för han kom genast fram till mig. Och mycket riktigt, hans cigarr var inte heller där jag placerat den.
- Va alla sitter konstigt, sa jag när Marie som jobbar där kom fram till oss och skulle servera vinet.
- Det är för att vi placerade ut placeringskorten, det var ingen som hade gjort det. Så vi blev tvugna att göra det. Det gick inte riktigt in i min skalle vad hon sa. För dom hade ju lovat att göra det när jag duschade. Huh?

Det blev många huh i min skalle och fler skulle komma, kan jag lova er. ;-P

Det störde mig också att sammanlagt tre dukade och dekrorerade bord stod tomma... Och då hade ju ändå personer varit tvungen att avboka vårat bröllop veckan innan, så det där var bord som var till för personer som skulle komma. 25 personer som helt enkelt struntat i att komma eller ringa och säga att dom inte skulle komma. Dom kostar oss ändå 20 000 kr, känns som att vi kastar dom pengarna i sjön. Tillsammans med 4000 kronor för den avbrutna fotgraferingen, man kan göra många roliga saker för 24 000 kr. Ja, det kanske är onödigt att prata om pengar och är egentligen oviktigt i sammanhanget. Men det är min blogg och jag skriver om vad jag vill, så det så. Och barnvakten jag ordnat kom inte ens till användning eftersom barnen aldrig dök upp, fast jag även ordnat logi. Borde man inte ringa och säga att man inte kommer när man vet att jag ordnat allt det? Jag anställer väll inte en barnvakt för en kväll för skojs skull.

Nåja tillbaka till middagen. Förrätten var underbart god, precis som jag visste att den skulle vara! jag vill inte ha den vanliga toast skagen som serveras på varenda bröllop, nej jag vet att alla inte har den men det känns som det.
Så det serverades skink och avocadoröra i avocadoskal tillsammans med sallad och toast. Underbart... Jag skulle kunna äta en sån nu också!

Marsalkarna kom tillbaka efter att ha varit på rymmen till en annan krog. Peder åkte för att hämta dom och dom fanns ingenstans att hitta, så när Peder kom tillbaka var han utan dom. Vi fick veta att dom tyckte det tog så lång tid innan han hämtade dom att dom gått till krogen och drack Irish coffe.
Det tyckte en av våra gäster verkade jätte kul, så han åkte också dit. Allt det inträffade under förrätten. Men just då brydde jag mig inte så mycket och gör forfarande inte, det var bara en händelse i mängden. Många händelser gjorde att jag till slut stängde av och bara existerade. Sen kom dom alla tillbaka och vi bad dom sätta sig. Min älskade mamma dök upp när vi började på förrätten så henne hade jag nära mig under hela middagen. Och min faster var ju med under vigseln och middagen, så jag hade ju några från släkten med hela tiden iaf.

Efter förrätten var det dags för rökpaus, jag tror jag var först ut. *s* I den stunden tänkte jag på er, jag tittade upp på den stjärnklara mörka himlen och tänkte på er.
- Undra vad alla gulliga brudar på Bg gör nu. Hoppas dom har en underbar alla hjärtans dag. Nu är C säkert jätte lycklig och nygift. Åh va kul det ska bli att läsa om hennes bröllop sen. Filosoferade jag, tanken på er och era bröllop tröstade mig. Det kanske verkar konstigt att jag tänkte på er när jag stod där ute och våra gäster surrade där inne, men jag blev lite tröstad av mina tankar.
Det roliga är att när jag pratade med en av Bennys marsalkar idag så säger han: Jag har tagit ett kort på dig när du står och tittar upp på himlen. Och beskrev kortet, då började jag skratta och berättar vad jag stod och tänkte på. Så det finns faktiskt bildbevis.

Det blev dags för huvudrätten och jag log stort. Åh så jag har längtat efter den i flera månader, jag riktigt kände saliven rinna till. Första tuggan tog mig till himmelriket, det är nog det godaste jag någonsin ätit och köttet smälte i munnen. jag tog en tugga till och njöt.
Plötsligt får Benny en kompis i knät som skulle hålla ett privat tal för oss och lika snabbt får jag också en av hans kompisar i knät. Det var den huvudrätten det, tänkte jag. Plöstligt händer nått jag totalt förbjudit, det börjar komma tal i tid och otid. Ingen ville hålla tal, men helt plötsligt skulle alla hålla tal.
I månader har jag sagt att om någon vågar hålla tal när jag äter så tänker jag strunta i personen och fortsätta äta. Nu är det ju så att jag aldrig skulle göra så, men jag ville att alla skulle förstå att jag inte tycker om kaos eller oordning och att var sak har sin plats. vad skulle vi annars med en toastmaster till?
Nu är jag inte sur över talen. Oh nej, jag är jätte glad att vi fick tal. Men varför talar folk när man ska äta? Det är ju faktiskt etiketsbrott på bröllop. :-O
Det var dock ett oförberett tal som jag hade förberett Peder på och det var talet från Dean, haha. Jag visste nästan till och med när det skulle komma. Så jag och Peder var förberedd på när och hur. ;-D

Men eftersom jag inte kunde äta när jag hade någon i knät, så kände jag att det spelar ingen roll när folk talar. Så jag och Benny åt aldrig färdigt, utan satt snällt och lyssnade och tittade. Vi observerade vår fest, ungefär som på en film. Vi hade någon slags biroll den kvällen tror jag. Personalen kom ut och ville prata med mig om när dom skulle servera tårtan, så då fick jag till slut mitt knä fritt.
Provade smaka på min mat, men den var iskall så jag lämnade den och gick ut istället. Den här gången var fler ute så det blev lite mingel, fast jag var urkass på mingel. Jag försökte hänga med i vad folk sa men hjärnan ville inte riktigt funka och ta in vad nån sa, så jag gav upp till slut och bara lyssnade.

Vi gick in och satt oss igen, men det var dags för tårtan så det var bara att resa sig lika snabbt igen. Vi ställde oss på plats redo att se mästerverken! Dom öppnar köksdörrarna och rullar in tårtorna. I den stunden så försvann varenda tanke från mitt huvud och jag kunde bara titta och försöka ta in vad jag såg. Inte var det då min vackra tårta jag såg, det som mötte mina ögon var den vanligaste och tråkigaste tårtan jag vet om! Vit marsipan och röda rosor på. Inget extra, inget speciellt och med brudparet PÅ tårtan. Jag försökte diskret kolla efter min matta, men det fanns ingen matta. - Åh, den måste vara under den andra tårtan. Tänkte jag och försökte se ut som att allt var som det skulle.
Jag ville verkligen inte framstå som en gnällig, tjurig och bortskämd brud. Så jag log, igen, och tog tårtspaden medans Benny la sin hand över min och så skar vi. Jag var ändå lite exalterad över att nu skulle jag få äta en riktigt god chokladtårta!
När vi skurit i tårtan får jag se hur den ser ut.. Vart var chokladen? Är det vit choklad i den? Tänkte jag och ville inte ta in att vit choklad ser fasen inte ut som vanlig sockerkaka med röd sylt och grädde. Det kanske verkar korkat, men om man är helt inställd på en sak och verkligen önskar nått så vägrar man förstå ens när man får se det.

- Äh, skit samma Bennys tårta är iaf helt i choklad med whiskey och irish coffe smak! Tänkte jag och sträckte på mig, bad han ta en bit bara för att jag vet hur mycket han älskar det. Han kommer tillbaka till mig och jag ser samma jäkla sockerkaka i hans, det fanns inte ens lite choklad i hans tårta! och ändå har jag stått och betonat att hans tårta ska ha massa choklad, hela tårtan ska vara choklad och whiskey, han älskar whiskey! Självklart sa jag att jag ville ha chokladbotten i bröllopstårtan också, men speciellt i hans! Efter den händelsen blev jag ganska obrydd. Nu har allt gått åt skogen, nu kan inget mer gå fel. Tänkte jag och kände mig som en zombie. Jag har nog aldrig känt mig så trött eller trög som just då. Men så fort Benny var i min närhet så kände jag min kärlek till honom, det jag känner för honom är som bensin varje dag. Det spelar ingen roll hur tufft och jobbigt allt är, när han lägger sina armar runt mig så fylls hela jag av en värme och fullkomligt lugn.

Vår trubadur började spela och jag gungade lite på kjolen, Christa tog med mig på en svängom också. Då skrattade jag faktiskt. Tokmaja!
Han sjöng en sång som han gjort om till mig, den var så rolig. Han var underbar hela kvällen Christer! Jag gick fram till min bror och min blivande svåger och frågade trots att jag inte längre hade några förhoppningar om nått:
- Törs jag fråga om ni gjort någon musiklista?
- Nej, det gick inte för tangentbordet fattades.
- Jaha, det var väll det jag misstänkte. Svarade jag och uppsökte baren. Det enda jag kände då var att nu är det dags för fru Maria att bli riktigt full!
Dom kom och frågade vilken brudvals vi skulle ha och jag sa en låt, sen var det dags för oss att dansa våran dans. Våran underbara dans av kärlek.
Musiken satte igång och jag svävade på moln, efter 1 minut känner jag hur det knackar på axeln. och jag kände bara "Ska jag slå personen nu eller genast". Vänder mig om och där står en av marsalkarna.
- Nej! Säger jag och skakar på huvudet. Vad gör min brudgum då? Han lämnar över mig och går och bjuder upp en annan. Väluppfostrad som jag är så dansar jag med den andre medans hela mitt inre vrålar och jag vill gråta. Det där var ju våran dans, ingen får under några omständigheter avbryta brudparets dans!!! Sen fylldes kvällen av bråk det var visst folk som tyckte att våran bröllopsdag behövde lite slagsmål också (Vilka var det då? Det vet jag inte och inte bryr jag mig heller.), skratt, tårar och kramar.

Magdansösen uteblev, hon hade ju inte adressen och jag hade ingen möjlighet att nå henne. Min saknade väska och mobiltelefon kommer jag nog aldrig se igen.

Jag vet inte vad eller hur jag ska skriva. Det hände fler missöden, som en full präst osv, men det är onödigt att ta upp. Jag har säkert glömt att skriva om andra saker som gick åt skogen. Men det kanske jag inte behöver? Det finns ingen beskrivning i världen som kan förklara hur jag känner eller mår. Jag förstår knappt ens själv.. varför? Varför? Varför???

  



Jag förstår inte hur allt har kunnat gå så fel för denna tjej..