Benjamin Jan Nathan
Faddrar: Farbror Daniel och Moster Veronika.
I söndags var det dop för vårt lilla hjärta.
Han skötte sig exemplariskt, gudtjänsten var så tråkig så han somnade efter ett tag ( Vem hade inte velat det?) hehe ;) Efteråt blev det mörgåstårta och cupcakes.
Benjamin fick en drös med fina presenter, möbler, gåvagn, racerbil, plock till sitt rum, böcker, bestick, pengar, overall, namnhalsband mm. Tack! Efter städ och disk var vi så trötta att vi hade kunnat somna ståendes.
Mys med morfar
Farmor & Pappa
Man vet inte vad man har förens man mister det.
Jag har inte haft någon större blogglust den senaste tiden som ni kanske märkt. Det känns som om det finns viktigare saker i livet än en dator.
Sen jag senast skrev har vi hunnit flytta hem till mor ( tillhör inte det vanligheterna att man gör det vid 23 års ålder med barn??) i väntan på vår nya lägenhet i björkris.
Benjamin har vaccinerats och tog sprutan bra. Lite gnäll på dagen och lite feber på kvällen. Men det gick galant.
Jag har även hunnit med att frukta för min mans liv. I onsdags (samma dag som B vaccinerats) kväll klagade han över kramp i hjärtat. Han reser sig ur soffan för att ta sig ett glas vatten i köket. På vägen dit tuppar han av i hallen. Jag har aldrig någonsin vart så rädd. Han var inte vid medvetande. Man hinner tänka så mycket på bara ett fåtal sekunder. Hit kom två ambulanser och R fick läggas in under natten. Dom har kollat allt som går att kolla men hittar inget fel på honom.
Man blir så otroligt tacksam för att få vara med honom. Jag trodde att det var slut. En sak är säker, min man är helt fantastisk och jag vill aldrig någonsin vara utan honom!!!
Ni är värdefulla!!!
Sen jag senast skrev har vi hunnit flytta hem till mor ( tillhör inte det vanligheterna att man gör det vid 23 års ålder med barn??) i väntan på vår nya lägenhet i björkris.
Benjamin har vaccinerats och tog sprutan bra. Lite gnäll på dagen och lite feber på kvällen. Men det gick galant.
Jag har även hunnit med att frukta för min mans liv. I onsdags (samma dag som B vaccinerats) kväll klagade han över kramp i hjärtat. Han reser sig ur soffan för att ta sig ett glas vatten i köket. På vägen dit tuppar han av i hallen. Jag har aldrig någonsin vart så rädd. Han var inte vid medvetande. Man hinner tänka så mycket på bara ett fåtal sekunder. Hit kom två ambulanser och R fick läggas in under natten. Dom har kollat allt som går att kolla men hittar inget fel på honom.
Man blir så otroligt tacksam för att få vara med honom. Jag trodde att det var slut. En sak är säker, min man är helt fantastisk och jag vill aldrig någonsin vara utan honom!!!
Ni är värdefulla!!!
