Miss Lin

Till helgen blir nia redan 3 månader. Tiden går verkligen så himla fort. Jag kom på att jag inte skrivit någon förlossningberättelse. Så jag gör väl det nu då =)

 

Natten till Fredagen den 6/7 kl 03 vaknar jag av vattenläckage. Går på toa och resten av vattnet går. Jag väcker inte Robin utan tar mig en dusch och ringer till förlossningen 03:45. Då fick jag tid att komma in kl 10 på morgonen. Så jag väckte Robin och ja som det var. Benjamin vaknade redan klockan 5 och ville titta tv så jag satte mig i soffan med honom och vi båda satt och halvsov. Vid halv sju byter Robin av mig så jag får sova vidare.

Vid nio lämnar vi Benjamin hos min syster och just då hade jag så ont att jag inte visste vad. Jag grät och sa till min syster att jag inte ville. haha.

In på BB vid tio och blir inkopplat till CTG. Vid kvart över elva kommer de in igen och ser att jag har regelbundna värkar och har ont. Blir flyttad till förlossningsrum och vid 11:40 har jag så ont så jag trodde att jag skulle dö. Ringer på klockan för jag tänkte nu jäklar ska jag ha den där jäkla epiduralen ändå. Blir undersökt och oj då tjohej jag var visst fullt öppen. Vid det här laget har Robin lämnat rummet. Vilket vi hade kommit överrens om, han hatar sjukhus och pallar inte och vara kvar där inne. Så det blev ingen bedövning för mig inte. Får lite lustgas som jag inte är jätte förtjust i och använder den lite halv fram till krystvärkarna som började 13:10.

Barnmorskan ser att jag inte använder lustgasen som man ska (Jag håller den bara halvt mot munnen, för jag gillar inte luften) så hon tycker att vi tar bort den, sagt och gjort. Och det gick verkligen hur bra som helst. Ont gjorde det men jag fick såå mycket mer kraft i krystningarna.I näst sista krystningen kom bara halva huvudet ut innan värken tog slut så hon fick sitta fat till nästa värk. Detta gjorde att hon fick lite triangelformat huvud och ett blodkärl sprack i respektive öga.(Det försvann efter en vecka) 13:52 föds vår fina "lilla" skatt. 3895gram och 53cm. Här var jag helt slut och blundade o sa: Jag vill inte titta, jag vill inte se. Haha. Barnmorskan torkade av henne och fråga om jag ville ha henne, då svarade jag nej. haha jag var verkligen helt spagetthi i kroppen och fick henne efter att de satt på klämman på navelsträngen. Strax efter kommer Robin in igen =)

 

Jag saknar verkligen känslan av att vara gravid. Det gjorde jag aldrig efter Benjamin. Jag förstod inte hur man kunde sakna och vara otymplig när man hade de bästa som finns i famnen. Men då visste jag att vi ville ha fler barn så det kanske var därför jag inte saknade det. I dagens läge är vi väldigt nöjda med två barn och det är väl därför som jag saknar det lite. Att man aldrig kommer få vara med om det igen. Det är ju det bästa som finns!!