Miss Lin

American pancake

Jag har valt att  byta ut socker till en klick sirap (kanske en msk typ)  och vetemjölet mot dinkelmjöl.

5 dl filmjölk
1 dl Solros/mat-olja
2st ägg, delade
4,5-5 dl vetemjöl
3 msk strösocker
2 tsk bakpulver
1 tsk bikarbonat
2 tsk vaniljsocker
1 krm salt

1. Rör ihop de torra ingredienserna.

2. Blanda i filmjölk, olja och äggulor och rör ihop.

3. Vispa äggvitan till ett hårt skum och vänd ner det i smeten.

4. Sätt på en stekpanna med smör,lägg i en klick smet (kleta ej ut smeten) och stek på medelvärme.
    Ett tips är att sätta stekpannan på 3-4 från första början, då blir pannkakorna sådär jämnt gyllnebruna.

enjoy!!
you have to try it :)

Tog tag i mina kjolar, bet ihop tänderna och klev ilsket in i matsalen. Jag tittade inte på någon, hade jag gjort det hade jag fått ett utbrott. Det var så tyst där inne att man kunde höra en tändsticka falla till golvet om en tändsticka nu hade gjort det. Hade någon pratat med mig i den stunden hade jag flygit på den och alla som känner mig vet om det också, jag är snäll men jag är inte snäll hur länge som helst. Det kommer till en punkt och efter det så blir jag galen. Jag satte mig vid vårat bord och tittade upp, efter en blick på alla gäster insåg jag ju att alla kan inte ligga bakom detta. Så jag försökte genast lätta upp stämningen genom att säga: Ja men då äter vi då. Det bröt tystnaden och alla började äta.

Benny tittade sig runt och sa sen tyst till mig.
- Vet du vad det värsta är?
- Nej, vadå? Frågade jag.
- Det är att ingen här kommer någonsin förstå hur mycket jobb du lagt ned. Han såg så söt ut när han sa det, för han var faktiskt lessen för min skull.
- Äsch, den biten gör faktiskt ingenting. Svarade jag och det är helt sant, men att han tänkte så gjorde mig så glad att log under hela förrätten.

Efter det började jag studera borden runt omrking och blev otroligt förbryllad.. Folk satt helt fel! Dom satt med dom som dom kände och dom satt på fel platser. Huh? Jag observerade, trots min ilska, när jag kom in på Bruks cluben att min bordskarta inte var uppnålad. Så mina vackra lappar över borden fanns inte där dom skulle. Inte heller var mina wishingtreekort där. Så det finns inga sånna kort eller gästbok från den kvällen. Det var massa jobb som gick åt skogen med andra ord, men är inte "the end of the world". Jag funderade lite över det och kunde inte komma på varför folk struntade i min placering och mina placeringskort. Då började folk prata om cigarrer och jag tog Bennys cigarr och skulle stolt visa upp den. Då märker jag att det är fel cigarr. Huh? Jag la ju hans där innan jag gick och duschade. Började få en känsla i kroppen och tittade på min svärfars cigarr. Huh? Fel cigarr det med. Min toastmaster måste ha sett min totala förvirring för han kom genast fram till mig. Och mycket riktigt, hans cigarr var inte heller där jag placerat den.
- Va alla sitter konstigt, sa jag när Marie som jobbar där kom fram till oss och skulle servera vinet.
- Det är för att vi placerade ut placeringskorten, det var ingen som hade gjort det. Så vi blev tvugna att göra det. Det gick inte riktigt in i min skalle vad hon sa. För dom hade ju lovat att göra det när jag duschade. Huh?

Det blev många huh i min skalle och fler skulle komma, kan jag lova er. ;-P

Det störde mig också att sammanlagt tre dukade och dekrorerade bord stod tomma... Och då hade ju ändå personer varit tvungen att avboka vårat bröllop veckan innan, så det där var bord som var till för personer som skulle komma. 25 personer som helt enkelt struntat i att komma eller ringa och säga att dom inte skulle komma. Dom kostar oss ändå 20 000 kr, känns som att vi kastar dom pengarna i sjön. Tillsammans med 4000 kronor för den avbrutna fotgraferingen, man kan göra många roliga saker för 24 000 kr. Ja, det kanske är onödigt att prata om pengar och är egentligen oviktigt i sammanhanget. Men det är min blogg och jag skriver om vad jag vill, så det så. Och barnvakten jag ordnat kom inte ens till användning eftersom barnen aldrig dök upp, fast jag även ordnat logi. Borde man inte ringa och säga att man inte kommer när man vet att jag ordnat allt det? Jag anställer väll inte en barnvakt för en kväll för skojs skull.

Nåja tillbaka till middagen. Förrätten var underbart god, precis som jag visste att den skulle vara! jag vill inte ha den vanliga toast skagen som serveras på varenda bröllop, nej jag vet att alla inte har den men det känns som det.
Så det serverades skink och avocadoröra i avocadoskal tillsammans med sallad och toast. Underbart... Jag skulle kunna äta en sån nu också!

Marsalkarna kom tillbaka efter att ha varit på rymmen till en annan krog. Peder åkte för att hämta dom och dom fanns ingenstans att hitta, så när Peder kom tillbaka var han utan dom. Vi fick veta att dom tyckte det tog så lång tid innan han hämtade dom att dom gått till krogen och drack Irish coffe.
Det tyckte en av våra gäster verkade jätte kul, så han åkte också dit. Allt det inträffade under förrätten. Men just då brydde jag mig inte så mycket och gör forfarande inte, det var bara en händelse i mängden. Många händelser gjorde att jag till slut stängde av och bara existerade. Sen kom dom alla tillbaka och vi bad dom sätta sig. Min älskade mamma dök upp när vi började på förrätten så henne hade jag nära mig under hela middagen. Och min faster var ju med under vigseln och middagen, så jag hade ju några från släkten med hela tiden iaf.

Efter förrätten var det dags för rökpaus, jag tror jag var först ut. *s* I den stunden tänkte jag på er, jag tittade upp på den stjärnklara mörka himlen och tänkte på er.
- Undra vad alla gulliga brudar på Bg gör nu. Hoppas dom har en underbar alla hjärtans dag. Nu är C säkert jätte lycklig och nygift. Åh va kul det ska bli att läsa om hennes bröllop sen. Filosoferade jag, tanken på er och era bröllop tröstade mig. Det kanske verkar konstigt att jag tänkte på er när jag stod där ute och våra gäster surrade där inne, men jag blev lite tröstad av mina tankar.
Det roliga är att när jag pratade med en av Bennys marsalkar idag så säger han: Jag har tagit ett kort på dig när du står och tittar upp på himlen. Och beskrev kortet, då började jag skratta och berättar vad jag stod och tänkte på. Så det finns faktiskt bildbevis.

Det blev dags för huvudrätten och jag log stort. Åh så jag har längtat efter den i flera månader, jag riktigt kände saliven rinna till. Första tuggan tog mig till himmelriket, det är nog det godaste jag någonsin ätit och köttet smälte i munnen. jag tog en tugga till och njöt.
Plötsligt får Benny en kompis i knät som skulle hålla ett privat tal för oss och lika snabbt får jag också en av hans kompisar i knät. Det var den huvudrätten det, tänkte jag. Plöstligt händer nått jag totalt förbjudit, det börjar komma tal i tid och otid. Ingen ville hålla tal, men helt plötsligt skulle alla hålla tal.
I månader har jag sagt att om någon vågar hålla tal när jag äter så tänker jag strunta i personen och fortsätta äta. Nu är det ju så att jag aldrig skulle göra så, men jag ville att alla skulle förstå att jag inte tycker om kaos eller oordning och att var sak har sin plats. vad skulle vi annars med en toastmaster till?
Nu är jag inte sur över talen. Oh nej, jag är jätte glad att vi fick tal. Men varför talar folk när man ska äta? Det är ju faktiskt etiketsbrott på bröllop. :-O
Det var dock ett oförberett tal som jag hade förberett Peder på och det var talet från Dean, haha. Jag visste nästan till och med när det skulle komma. Så jag och Peder var förberedd på när och hur. ;-D

Men eftersom jag inte kunde äta när jag hade någon i knät, så kände jag att det spelar ingen roll när folk talar. Så jag och Benny åt aldrig färdigt, utan satt snällt och lyssnade och tittade. Vi observerade vår fest, ungefär som på en film. Vi hade någon slags biroll den kvällen tror jag. Personalen kom ut och ville prata med mig om när dom skulle servera tårtan, så då fick jag till slut mitt knä fritt.
Provade smaka på min mat, men den var iskall så jag lämnade den och gick ut istället. Den här gången var fler ute så det blev lite mingel, fast jag var urkass på mingel. Jag försökte hänga med i vad folk sa men hjärnan ville inte riktigt funka och ta in vad nån sa, så jag gav upp till slut och bara lyssnade.

Vi gick in och satt oss igen, men det var dags för tårtan så det var bara att resa sig lika snabbt igen. Vi ställde oss på plats redo att se mästerverken! Dom öppnar köksdörrarna och rullar in tårtorna. I den stunden så försvann varenda tanke från mitt huvud och jag kunde bara titta och försöka ta in vad jag såg. Inte var det då min vackra tårta jag såg, det som mötte mina ögon var den vanligaste och tråkigaste tårtan jag vet om! Vit marsipan och röda rosor på. Inget extra, inget speciellt och med brudparet PÅ tårtan. Jag försökte diskret kolla efter min matta, men det fanns ingen matta. - Åh, den måste vara under den andra tårtan. Tänkte jag och försökte se ut som att allt var som det skulle.
Jag ville verkligen inte framstå som en gnällig, tjurig och bortskämd brud. Så jag log, igen, och tog tårtspaden medans Benny la sin hand över min och så skar vi. Jag var ändå lite exalterad över att nu skulle jag få äta en riktigt god chokladtårta!
När vi skurit i tårtan får jag se hur den ser ut.. Vart var chokladen? Är det vit choklad i den? Tänkte jag och ville inte ta in att vit choklad ser fasen inte ut som vanlig sockerkaka med röd sylt och grädde. Det kanske verkar korkat, men om man är helt inställd på en sak och verkligen önskar nått så vägrar man förstå ens när man får se det.

- Äh, skit samma Bennys tårta är iaf helt i choklad med whiskey och irish coffe smak! Tänkte jag och sträckte på mig, bad han ta en bit bara för att jag vet hur mycket han älskar det. Han kommer tillbaka till mig och jag ser samma jäkla sockerkaka i hans, det fanns inte ens lite choklad i hans tårta! och ändå har jag stått och betonat att hans tårta ska ha massa choklad, hela tårtan ska vara choklad och whiskey, han älskar whiskey! Självklart sa jag att jag ville ha chokladbotten i bröllopstårtan också, men speciellt i hans! Efter den händelsen blev jag ganska obrydd. Nu har allt gått åt skogen, nu kan inget mer gå fel. Tänkte jag och kände mig som en zombie. Jag har nog aldrig känt mig så trött eller trög som just då. Men så fort Benny var i min närhet så kände jag min kärlek till honom, det jag känner för honom är som bensin varje dag. Det spelar ingen roll hur tufft och jobbigt allt är, när han lägger sina armar runt mig så fylls hela jag av en värme och fullkomligt lugn.

Vår trubadur började spela och jag gungade lite på kjolen, Christa tog med mig på en svängom också. Då skrattade jag faktiskt. Tokmaja!
Han sjöng en sång som han gjort om till mig, den var så rolig. Han var underbar hela kvällen Christer! Jag gick fram till min bror och min blivande svåger och frågade trots att jag inte längre hade några förhoppningar om nått:
- Törs jag fråga om ni gjort någon musiklista?
- Nej, det gick inte för tangentbordet fattades.
- Jaha, det var väll det jag misstänkte. Svarade jag och uppsökte baren. Det enda jag kände då var att nu är det dags för fru Maria att bli riktigt full!
Dom kom och frågade vilken brudvals vi skulle ha och jag sa en låt, sen var det dags för oss att dansa våran dans. Våran underbara dans av kärlek.
Musiken satte igång och jag svävade på moln, efter 1 minut känner jag hur det knackar på axeln. och jag kände bara "Ska jag slå personen nu eller genast". Vänder mig om och där står en av marsalkarna.
- Nej! Säger jag och skakar på huvudet. Vad gör min brudgum då? Han lämnar över mig och går och bjuder upp en annan. Väluppfostrad som jag är så dansar jag med den andre medans hela mitt inre vrålar och jag vill gråta. Det där var ju våran dans, ingen får under några omständigheter avbryta brudparets dans!!! Sen fylldes kvällen av bråk det var visst folk som tyckte att våran bröllopsdag behövde lite slagsmål också (Vilka var det då? Det vet jag inte och inte bryr jag mig heller.), skratt, tårar och kramar.

Magdansösen uteblev, hon hade ju inte adressen och jag hade ingen möjlighet att nå henne. Min saknade väska och mobiltelefon kommer jag nog aldrig se igen.

Jag vet inte vad eller hur jag ska skriva. Det hände fler missöden, som en full präst osv, men det är onödigt att ta upp. Jag har säkert glömt att skriva om andra saker som gick åt skogen. Men det kanske jag inte behöver? Det finns ingen beskrivning i världen som kan förklara hur jag känner eller mår. Jag förstår knappt ens själv.. varför? Varför? Varför???

  



Jag förstår inte hur allt har kunnat gå så fel för denna tjej..

Vigseln.
av Energy @ 22:24

Till slut kom vi fram till kyrkan och varje genetsik uppsättning i min kropp skrek: Skynda dig, spring för ditt liv!!! Och det gjorde jag, jag sprang in kyrkan och det lös som i en skolsal. Vi smet in och lämnade alla dom där sakerna i lilla rummet där brudparet gömmer sig tills alla ställt sig utanför kyrkan efter vigseln. Jag var så anfådd att jag knappt fick fram ett ord och försökte göra allt för att lugna ned mig, för jag var verkligen i upplösningstillstånd. Prästen kom dit och försökte lugna mig, även busschauffören och alla andra. Men försök lugna den brud som just insett att hennes familj och hälften av hennes tärnorna inte får vara med!

Då upptäcker jag att min bror inte står där, så Victoria var tvungen att hämta honom. Han skulle ju leda mig fram! Jag tog på mig min slöja och drog fram den framför ansiktet och vi ställde oss redo. Jag vägrade ställa mig i dörren in till kyrksalen eftersom dom inte dimmat ned lamporna ännu. Så vi stod i dörren till det lilla rummet. Då kände jag att slöjan var i vägen så jag slänger bak allt och mina 2 tärnor Anna och Madeleine fick ordna till den. Victoria, min älskade tredje tärna fick gå och sätta sig där inne eftersom hennes klänning var på väg med dom andra tärnorna... Då började orgeln att spela och jag väntade på att dom skulle dimma ned ljusen precis som jag gett order om.. När inget händer så formar min hjärna ett enda ord: öh?

Inser då i den stunden att jag måste nog gå in även om alla lampor lyser som att vi skulle vara i skolan och måste se tydligt. Det är omöjligt för mig att beskriva exakt hur ljust det var, men jag har nog aldrig varit in i en mer upplyst kyrkan någonsin! Så mycket fick jag för den högtidliga känslan!
Vi börjar sakta gå in och jag lyfter på huvudet för att se vart min brudgum är, men lamporna bländar mig så mycket att jag är tvungen att titta ned i golvet där jag går. Inte nog med det.. För varje steg jag tar hamnar underkjolen under mina fötter så att jag snubblar till. När jag snubblat till för tredje gången kände jag hur nära det var att jag föll och säger till min lillebror:
- Nej, det här går inte! Släpper honom och tar tag i min kjol. Med bestämda och snabba steg kliver jag fram till min brudgum och han är så fin. I mina ögon var han så vacker där han stod i sin kilt. All nervositet var som bortblåst i samma sekund jag stod vid hans sida. Istället spred sig en varm och lugnande känsla i hela min kropp och jag kände bara hur mycket jag älskar honom och att jag klarar allt i världen så länge vi har varandra. Ja, det kanske låter som en klysha eller en text av Tommy Nilsson, men det struntar jag i.

Anna sjöng "Du är allt" så otroligt fint, precis som jag visste att hon skulle göra. Sen började vigseln och det blev dags att lämna bort buketten. Då uppstod ett problem.. Eftersom det var min syster Malin som skulle ta min bukett egentligen och hon inte hann vara min tärna så tittade jag på dom två som stod där. Såg att Anna stod närmast och signalerade åt henne att det var dags.
Hon fick ett förvirrat uttryck i ansiktet och gick mot micken. Hon trodde nämligen det var dags för duetten, haha.
- Nej, du måste ta min bukett. Ropar jag till henne. Så hon skyndade sig upp och tog den. (Tack prästen för att du inte kunde vänta 4 min till och fick oss att se helt snurriga ut..)
Det blev dags för löften och Benny sa den snabba oseriösa versionen (Jaja, ni kan säga vad ni vill. Men jag ser inte den som den riktiga. Vem säger: Jag vill älska dig? Det är väll ändå en förutsättning för att man gifter sig..*Muttrar*)
Jag tittar ned i boken och ser att han ringat in hela stycket med dom löftena. Ignorerar att han står och pekar och säger att jag ska läsa där. Jag fortsätter att leta efter dom riktiga löftena: Jag Maria tar dig nu till min man.. osv..
Och hittar dom inte! Då säger Benny: Men jag sa ju att det fanns bara dom. (- Nehej för jag har hittat dom andra på svenska kyrkans hemsida! tänkte jag) Först tänkte jag vägra säga dom och hitta på egna, men insåg att det skulle nog verka konstigt.. Varje del av min kropp vred på sig när jag uttalade dom löftena som inte är som riktiga i mina ögon. Jag tycker dom verkar som slit och släng löften. Tänk er själva att säga löften ni inte tycker om. =(

Nu ska ingen gå omkring och tro att jag tycker att dom löftena är fel för alla, men dom är fel för mig! Om dom känns rätt för nån annan tycker jag det är helt okej. Men i mina ögon är dom inte dom rätta, så det är ju fel löften för mig.

Men jag gav med mig och rabblade dom fort. (Riv av plåstret fort!) Sen var det ju dags för duetten med Anna och Christer "I need you". Så Anna lämnade tillbaka buketten långt före den skulle tillbaka till mig. Dom sjöng så vackert och med sån känsla. "Sången blev i allafall rätt! Fast lamporna bländar mig och inte ger minsta vigselkänsla, trots att del är fel löften så är sången rätt och mannen rätt!" Tänkte jag. och så kände jag all kärlek som jag känner för Benny under tiden dom sjöng, jag kände även hur mycket han älskar mig. Då kom tårarna, för jag älskar honom så mycket. Hans kärlek gör mig lycklig..

Sen fortsatte vigseln och det blev bön, ni kan bara ana hur krångligt det var att hålla i sin bukett, knäböja och samtidigt be. Blommorna var i vägen! Jag hade rysligt stor lust att lägga dom på golvet bredvid mig..
När vi rest oss upp och han förklarat oss makar så säger han: Ni kan pussas nu.
Ojsan, det hade vi inte pratat om.. Kände mig lite snopen faktiskt. Eftersom det är inget som är brukligt alla gånger i en vigsel och vi hade inte pratat om det alls under övningen så antog jag att det skulle vi vänta med tills vi stod utanför kyrkan. Så både jag och Benny blev lite förvirrade, men gav varandra en puss. Jag vet inte hur ni känner, men jag känner inte att jag vill ställa mig och hångla i kyrkan.

Vad gör våran kära präst då? Jo då tycker han absolut att det är på sin plats att vara lite rolig.. Så han utbrister skämtsamt:
- Men ni måste ju pussas ordentligt så det kommer med på kort. Kom igen nu!
och självklart så börjar alla att skratta..

En vigsel är inget skämt! Jag tycker inte heller att skämt passar in under vigseln!!!! För mig är det den största, allvarligaste, underbaraste, mest romantiska och viktigaste beslut jag kan ta. Då vill jag att min vigsel ska spegla allt det också!
Skämt hör hemma på en bröllopsfest, inte en vigsel.. Inte nog med att prästen skämtade, kantorn spelade fel också. Det bidrar ju verkligen till en vigselkänsla..

Sen var det dags för Christer att sjunga "From this moment" och givetvis så trillade en tår till ner. Sångerna och mannen vid min sida gör mig så känslig jämt.
Sen var det dags för oss att vandra ned för gången som man och fru. Och jag kände hur glad jag var över mitt "val" av make. och jag kände en spänd förväntan över att åka häst och släde, fotograferingen och festen.
"Vigseln gick åt skogen och jag blev bländad, men nu är ju allt det roliga kvar!" Tänkte jag lyckligt. Då känner jag att det hände nått med mitt ringfinger. Tittar ner och inser att lösnageln lossnat på det fingret... Vi skyndade oss in i det lilla rummet där vi skulle gömma oss och få en liten stund ifred.
Jag hinner bara vända mig om och säga till Benny: Skynda dig att stänga dörren så ingen hinner komma in. Så ramlar det in folk till oss.
- Men åh nej, sa jag tyst. Och tog ett djupt andetag och log stort åt alla som kom in. Hur skulle dom kunna veta att man ska gå ut och vänta på brudparet när min man inte stänger dörren? Större delen av våra gäster förstod dock det och gick ut. Efter en stund tar vi våra saker och går ut och ställer oss i kyrkporten. Då blåser alla dom söta bubblorna jag köpt, åh så gulligt och jag kände mig lite fnissig. Sen kliver någon fram, jag vet inte vem jag tittade inte så noga, och häller nånting i håret på mig.
- Neeeeeeeeej! Neeeeeeeeeeej! Skriker jag förtvivlat och känner hur gråten är på väg. Försöker förgäves hålla för mitt huvud så att det inte kan hamna på mitt hår, tittar förtvivlat upp på min man som säger:
- Jag är ledsen älskling men det är en sed. Det var nära att jag blev änka i den stunden kan jag lova er. Varför i hela skogen skyddade han inte mitt hår?!
Att gå omkring med vitt ris i håret när man har en frisyr värt några tusen och ska ta livsviktiga kort om en stund är inget en brud blir strålande glad av. Hon förvandlas snarare till den onde Tengil i Nangiala.

Men som jag gjort hela den dagen så ryckte jag på axlarna, tog ett djupt andetag och log. Sen snodde jag champagneflaskan av min brudgum och tog en stor klunk, finns inget som kan lugna nerverna som bubbel.
- Är det någon som har en cigg!? Ropade jag och har nog aldrig varit så röksugen i hela mitt liv. Man hinner inte röka mycket på sin bröllopsdag, alltid är det nått som behövs göras. Rökte några snabba bloss, började springa mot släden och sen bar det av. Självklart så var hästen extra glad den dagen så han började springa. Håhå, jag höll hårt i släden! Det blev en nervös tur på 15 min för mig, vi åkte bara en bit sen vände han släden och körde tillbaka... Jag hade bett Peder vänta så han kunde köra oss till fotografen.

för er som orkar läsa

Bröllopsmorgonen.
av Energy @ 22:27

Vaknade klockan 9 på morgonen och kände mig så lycklig, glad och förväntansfull. Sen kom stressen över mig, fanns saker kvar som ännu inte var gjorda. Kände mig dock lycklig över att festprogrammen hade löst sig, dom är ju den viktigaste detaljen till festen förutom musik och brudpar. Så jag steg upp, pussade min brudgum och begav mig till mamma för att fixa till det sista. Min älskade lillasyster hade somnat mitt i allt dagen innan så hon hade inte kunnat göra musiklistan. Och det är ju fullt förståeligt med tanke på hur mycket vi fixade och donade kvällen innan. Hahaha.

Kom på att jag inte messat adressen till magdansösen ännu och bestämde mig för att göra den när jag var klar med alla sysslor, det var ju jätte många timmar kvar innan hon skulle uppträda också, så det fanns ju tid. Satt och skrev ned bordsnr och vilka som skulle sitta vid olika bord på vackra lappar (Save the date korten som hör till inbjudningskorten vi skickade ut), det blev så himla lyckat! Bord 1 höst upp och så namnen under. Placeringen skulle dom ju ändå se när dom kom dit så det var onödigt att skriva stolsnr på korten. I samma veva dog min mobil, kände lite lätt panik men tänkte samtidigt att jag får ta alla telefonärenden hos frissan där jag kunde låna någon annans mobil.

Kollade på klockan och insåg att om 30 min skulle jag få manikyr, men det hade jag ju inte tid till. Så jag bestämde mig för att min syster Malin skulle få det istället, kändes som en snäll gåva till henne. Hon behöver få många gulliga saker här i livet. Så jag sa att hon kunde ta pengar ur min väska och gå dit. Tio minuter efter min tid börjat så ringer det, så jag svarade stressat. Det var hon som skulle göra min manikyr... Hon undrade vart jag var. Jag blev förvirrad som aldrig förr och sa att min syster skulle komma istället för mig. Hade hon inte dykt upp? Nej det hade hon inte, ingen var där. Så jag sa att hon skulle komma in och betala tiden "jag" upptagit iaf, så hon inte förlorade nån inkomst för dagen. Hon hade nämligen skjutit upp ett jobb bara för att jag skulle få vackra naglar till min dag. Jag sätter mig och ringer min syster. Inte ett svar... Rusar ned till min väska och tänkte att jag får väll åka dit själv och betala, men då ser jag att hon hade tagit med sig hela plånboken. Jag hade nu fullkomlig panik och ville bara skrika. Satte mig utmattad i mammas trappa och bara stirrade framför mig, visste inte riktigt hur jag skulle lösa det här problemet med den ilskna manikyristen..

Det ringde igen och jag bad min syster svara och säga att jag inte kunde prata. Men manikyr tanten verkade inte riktigt förstå att jag var upptagen med mina sysslor. Så hon gav mig syster en utskällning och avslutade med att blivande fru Nyström var så jäkla låg och inte mycket värd.

Räknade alla kort och lappar och stoppade ned cigarrer, placeringskorten, wishingtreekorten, bordskorten som vi skulle fästa på tavlan så alla såg vilket bord dom skulle sitta vid i en påse att ta med till bruks cluben. Jag skulle placera ut allt sånt innan jag gick och duscha och sen vidare till till frisörskan. Så kom Peder och hämtade mig och Madeleine för nu var det bråttom!!
Jag skulle vara hos frissan om 40 min, så det var bara att springa ut till bilen. Och musiklistan var fortfarande inte gjord! Så vi bestämde att Jocke och brorsan skulle göra den. Då får Madeleine ett samtal om att dom inte skulle hinna ordna festprogrammen för att biblioteket hinner stänga. - Huh, biblioteket? Skulle dom inte göra det hemma hos sig? Tänkte jag. Och hamnade i upplösningstillstånd, hysteri har en tendens att få en att inte tänka klart.. Men det är ingen riktigt bröllopsfest utan festprogram med roliga vitsar i, lite info om brudparet, menyn och många visor som alla kan sjunga med i. Så Peder kom på att vi fixar det på Bruks cluben. Då lugnade jag mig igen och sa att dom kunde slänga i några visor och roliga historier iaf så att det blir lite som ett riktigt festprogram.

Vi kom fram till Bruks cluben och gick in i matsalen, det första jag gjorde var att lägga ut Bennys, Peders och min svärfars special cigarrer på deras platser. Det var det viktigaste för mig, haha.
Men sen började alla stressa upp sig och tjatade att jag måste duscha..
- Nej jag tänker inte duscha innan allt är klart på borden. Jag vägrar! Svarade jag och fortsatte med mitt.
- Men vi gör det medans du duschar. Sa alla då.
- Lovar ni? För det är super viktigt att det blir rätt! Jag sket i allt annat just då, borden var så viktiga för mig, jag har ju ändå lagt ned 24/7 på min planering i flera månader. Då vill man inte lämna nått till slumpen..
- Ja vi lovar, gå och duscha nu.
Vår toastmaster började ordna våra provisoriska festprogram och jag gick till vårt rum och duschade och kände mig ganska nöjd över att allt verkade lösa sig..

jag är verkligen seg på att skriva men jag orjar verkligen ingenting i denna värmen jag ligger som en fet valross på sofflocket och smölter bort.
Igår efter jobbet gick vi ut med fidde, cissi, virre och peter för att äta en bit mat, det blev knossos på avenyn =) När vi ätit färdigt kom daniel och petra förbi så vi vandrade vidare till bitter, som för övrigt har världens bästa strawberry daiqiri =)
Sedan blev det lite mingel på stan och hyffsat tidigt hemgång för idag vart det jobb för min del =)
Ikväll har vi grillat med mor o far vid sisjön föär att svalka hundarna, hercan (mamis hund) ville verkligen inte bada men det gick och locka honom med en korvbit, sötnosen <3 Nino flyger verkligen i, han älskar att hämta pinnar som man kastar, en riktig pinnhund =)

Imorgon är jag ledig skall bli skönt, lite synd att solen skulle hålla sig borta men vi hoppas att det blir lika strålande väder som denna vecka bjudit på =)
Jag tycker att det är riktigt kul att jag/vi har börjat umgås mycket mer med mina systrar, dom är guld värda =)
Även deras män är bäst, efter mig och bobban då =)

nui skall jag se vidare på filmer the wicker man eller vad den hette